tisdag 5 december 2006 kl. 22:47

Jag såg inte Junior Eurovision Song Contest i lördags. Eller ja, jag började se det men jag orkade verkligen inte med. Gillar barn att se obehagligt energiska mini-programledare (exakt vad hade hon ätit?), överkoreograferade inledningsnummer och insmickrande leende mini-vuxna som ända sedan de var fyra år tävlat i talangjakter? Jag är osäker.

BÃ¥de den svenska uttagningen till Junior ESC, som jag nu fÃ¥tt lära mig heter Stage Junior, och SVT:s variant Lilla Melodifestivalen och MGP Nordic var trevliga att se pÃ¥ och jag blev imponerad av barnens lÃ¥tskrivar- och sÃ¥ngtalang. Det märktes att de hade roligt och att det var pÃ¥ barnens villkor. Men Junior ESC kändes inte trevligt pÃ¥ nÃ¥t sätt, snarare tillgjort och cyniskt. Bara nÃ¥gon minut in pÃ¥ första numret - jag tror det var Portugal – stängde jag av TV:n och satte mig vid pianot istället och spelade Lena Philipssons Om igen. Det var ett mycket trevligare lördagsnöje.

Men jag höll ändå noga koll på tiden för att inte missa Molly Sandén med Det finaste någon kan få, som startade som nummer 10. Hon var helt galet bra och varje gång hon sjunger får jag tårar i ögonen för det är så himla vackert. Molly hamnade på en hedersam tredjeplats och jag är helt övertygad om att vi kommer att se mer av henne i framtiden. 

Ryssland vann med en låt som hur mycket jag än försöker inte kan tro är skriven av de åttaåriga tvillingsystrarna som framförde den. Det kändes inte som om det var för deras egen skull och nöje som de ställde upp i tävlingen, utan för någon annans. Min absoluta övertygelse är att barn ska vara barn och göra det som de tycker är roligt och inte det som deras föräldrar vill. Förutom att borsta tänderna förstås. ;)

Vad tyckte ni andra som såg programmet?

12 kommentarer Kategori: Junior ESC & MGP