Melodifestivalen tidigare

Hur Melodifestivalen sett ut har varit olika genom tiderna. En av de viktigaste sakerna som skiljer nutida Melodifestivaler från dem som varit tidigare är att deltävlingarna är ett ganska nytt påhitt. Några av de allra första åren fanns det ett upplägg som liknar det vi har nu. År 1959 fanns åtta olika semifinaler som följdes av en final. År 1960 fanns det också åtta semifinaler, men innan finalen fanns det dessutom en inför-final. Från 1961 till 1969 fanns det bara en final, eller snarare bara en tävlingskväll (för att det ska vara en final måste det väl ha funnits deltävlingar tidigare). År 1971 återupptogs semifinalerna och då fanns det fem stycken, men redan 1972 återgick man till att bara ha en tävlingskväll. Fram till 2001 fanns det sen bara en final, även om det var olika om den var upplagd som en enda omgång eller två omgångar under samma kväll. Det nutida upplägget med fyra deltävlingar, andra chansen och en final kom 2002 och sen dess har det varit Melodifestivalens upplägg.

Orkestern

En annan skillnad är att det under de flesta åren fram till 2000 fanns en levande orkester som spelade till bidragen. Undantagen var 1985 och 1986 när levande orkester valdes bort av ekonomiska skäl. Från 2001 och framåt har ingen levande orkester funnits med, utan man har helt och hållet använt sig av singback, där artisterna har förinspelad bakgrundsmusik som de sjunger till. Sången sker live.

Är det melodin eller artisten som tävlar?

Till en början var Melodifestivalen verkligen en melodifestival. Det som skulle röstas fram var den bästa melodin, inte den bästa artisten, det bästa framförandet eller den bästa helheten. Nuförtiden kan det kännas främmande, men till exempel framfördes alla bidragen av samma artist år 1965; Ingvar Wixell. Ett liknande upplägg fanns 1971 när alla bidragen i semifinalerna framfördes av Sylvia Vrethammar, Tommy Körberg och Family Four. Family Four vann i alla deltävlingarna, så trots allt spelade artisten stor roll då också. Det löstes med att Family Four fick framföra alla bidragen i finalen, så inget bidrag skulle ha någon särskild fördel där. Det kunde också hända att Sveriges Radio-TV (som det hette på den tiden) valde att skicka en annan artist till Eurovision Song Contest, än den artist som framfört bidragen i den svenska finalen. Det hände till exempel 1959 och 1960. Idag hade det varit otänkbart att försöka skilja artist och melodi åt.