Några av schlagerhistoriens märkligaste framföranden
På den här bloggen har vi tidigare tittat på hur schlagerfestivalen utvecklats genom dess snart 65 år långa historia. Då konstaterade vi bland annat att fokus skiftat sedan dess. Tävlingen var från början verkligen fokuserad på melodier, det vill säga att vad vi röstade på var låtarna i sig snarare än deras framföranden. I Sverige visades det framför allt av 1971 års upplaga av festivalen då alla bidragen framfördes av en av totalt tre olika artister. I det här inlägget ska vi ta en titt på några av de märkligaste framförandena i festivalen, och därmed kanske också sådana som hjälpt till att göra festivalen till vad den är idag: mer fokuserad på helheten i ett framförande.
På tal om helheter, behöver du reparera din mobiltelefon? Hos https://www.teknikdelar.se kan du enkelt filtrera fram reservdelar till olika modeller av iPhone och Android.
Peter, Sue & Marc – Djambo Djambo (Schweiz, 1976)
För schlagernördar är Peter, Sue & Marc ett av schlagerhistoriens mest välkända namn. De har representerat Schweiz hela fyra gånger. Som en bonus kan nämnas att de varje gång sjöng på olika språk (italienska, tyska, engelska och franska). Det mest iögonfallande uppträdandet från dem var under 1976 års schlagerfestival i Haag. Djambo Djambo är, tvärtemot vad namnet kanske antyder, en mjuk ballad. Att det dock är en ballad som handlar om en sorglig clown jämnar ut det allvarliga i låtens anslag. Tillsammans med dem på scen fanns också mycket riktigt en ledsen clown som spelade orgel och som osmidigt behövde skifta till akustisk gitarr för låtens refräng. Närbilderna under uppträdandet visar att varken bandet eller clownen var helt bekväma under framförandet.
Dschingis Khan – Dschingis Khan (Tyskland, 1979)
Ingen lista över märkliga, komiska eller bara konstiga uppträdanden ur schlagerfestivalens historia vore komplett utan tyska Dschingis Khan. Det tyska bidraget till den europeiska musiktävlingen år 1979 var en pigg discodänga vars text mestadels måste betraktas som rent nonsens. Bidraget följde också en tysk tradition som tycks bestå i att de ser sig som ständiga underdogs som bara inte kan vinna. Om man aldrig kan vinna, varför då överhuvudtaget slita med att skicka ett seriöst bidrag? Men nog får man ge dem en moralisk seger, Dschingis Khan lever vidare, både i original och via mängder av coverversioner.
Lordi – Hard Rock Hallelujah (Finland, 2006)
Lordi bräckte alla odds när de vann hela Eurovision 2006 med sitt metaluppträdande som rent visuellt påminde mer om Slipknot än det vi typiskt är vana vid att se i schlagersammanhang. Det lät dock inte som Slipknot, vilket nog får ses som gynnsamt för ett uppträdande inför den mainstream-publik som ser på Eurovision. Att bandet tidigt i karriären anklagades för att vara satanister kan inte betraktas som annat än komiskt med tanke på var deras karriär skulle föra dem.
